En hinderfri och brandsäker järnvägsanläggning
Vi har statistik på att trafiksäkerheten på den svenska järnvägen har förbättrats kraftigt – även mätt i antal incidenter – de senaste 30 åren. Samtidigt har trafiken på vår slitna järnväg nästan fördubblats sedan 1990-talet. Trots den stora ökningen av trafiken har alltså antalet olyckor, urspårningar och andra händelser minskat. Liberaliseringen av järnvägen och segmenteringen i tydliga beställar- och leverantörsförhållanden har bidragit till den positiva utvecklingen.
Liksom rapporterna om klimatförändringar är frekvensen på rapporteringen av brister i den svenska järnvägsanläggningen något vi lever med dagligen. Det eftersatta underhållet – en underhållsskuld på 36 miljarder är bekräftad – har lett till att järnvägen och dess kunder får leva med ständiga störningar i form av växelfel, nedrivna kontaktledningar, signalfel, solkurvor, listan är dessvärre lång. Samtidigt måste sägas att punktlighetssiffrorna är betydligt bättre idag än för 30 år sedan och trots den enorma trafikökningen kommer fler tåg i tid idag än för 30 år sedan.
Åter till bränderna och dess orsaker. Helt klart har vi fått ett ändrat normalläge. Gränssnitten mellan Trafikverkets infrastruktur och järnvägsföretagens – av Transportstyrelsen godkända – fordon är dock tydliga. Vår slitna anläggning blir inte bättre rustad för den dagliga sommartrafiken av att slyröjningen utmed banan släpar efter och att den idag utförs helt maskinellt. Sly blir numera kvar nära banvallen som torr ”tändved”. Det enda som ska finnas på banvallen är makadam – som i sig är oantändligt. Självklart har järnvägsföretagen att bedriva utveckling av sin verksamhet för att minska riskerna även framgent. Men låt det inte råda något tvivel om de fundamentala orsakerna till dagens situation: Trafikverket har att tillhandahålla en hinderfri och brandsäker järnvägsanläggning.
När vi diskuterar lösningar för framtiden finns ofta svar att finna i historien. En kreativ röst i tågoperatörernas medlemsled har väckt tanken om att återinföra den så kallade ”vattenvagnen” och samordna dess användning med kommunal räddningstjänst. Något för branschen och berörda myndigheter att fundera på!