Den 3 december höll Näringslivets Regelnämnd (NNR) ett frukostmöte i Riksdagen om riskerna med överimplementering av EU-direktiv. Bakgrunden är att uppskattningsvis hälften av regelbördan som berör svenska företag följer av EU-lagstiftningen. För att inte skapa kostnader och konkurrenssnedvridningar är det av stor betydelse att genomförande av EU-direktiv sker på ett likartat sätt i de olika EU-medlemsstaterna och att tillämpningen av EU-lagstiftningen är enhetlig. Tågföretagen, NNR och andra aktörer har återkommande uppmärksammat brister i den svenska processen för arbete med EU-lagstiftning och lyft fram att stort behov finns av förbättringar, på detaljnivå och i mer generella termer.

Kan leda till negativa effekter

Överimplementering kan till exempel innebära att Sverige har valt att utvidga tillämpningsområdet för en regel så att fler företag omfattas eller att ytterligare krav lagts till utöver det som krävs i direktivet. Överimplementering kan för svenska företag föra med sig negativa effekter i form av kostnadsdrivande reglering och/eller konkurrensnackdelar för såväl små som stora företag. Vi uppmärksammar återkommande att konsekvensanalyser inte görs tillräckligt ordentligt och vi har synpunkter på processen och rutinerna för samråd med näringslivet under hela arbetet med EU-lagstiftning. Generellt konstaterar NNR att konsekvensutredningarna som föregått den svenska lagstiftningen inte har innehållit tillräcklig information för att beslutsfattarna ska ha kunnat ta ställning till om det mest effektiva sättet att implementera regelverket. NNR rekommenderar länder-jämförelser, så kallade ”neighbour checks”, för att få fram alternativa och mer effektiva lösningar på implementering och tolkning. Bland annat Storbritannien och Danmark anses ha förstått nödvändigheten av ett effektivt genomförande som inte hämmar företagens konkurrenskraft och dessa länder har därför skapat principer, processer och forum för att tidigt påverka och fånga in kunskap om effekterna vid ett genomförande.

Viktigt med helhetssyn

Enligt näringsutskottets vice ordförande Helene Hellmark Knutsson finns roten till de specifikt svenska utmaningarna i vår statsförvaltning. Vi har ända sedan Oxenstiernas tid omhuldat värdet av starka och självständiga myndigheter. Det har tjänat oss bra men det skapas smala stuprör och det är lätt för myndigheter att tappa helhetssynen. Särskilt påtagligt har det blivit efter EU-medlemskapet där myndigheternas experter blir medlemsstaten Sveriges länk in i EU:s lagstiftningsmaskineri. Frågan måste ställas om vår statsapparat med smala sektorsmyndigheter klarar jobbet och om vårt system är riggat för det vi står inför. Risken är överhängande att vi – om vi inte går något åt det här – bidrar till en regelstyrd samhällsutveckling i stället för målstyrd. Det finns en djup oro hos svenska myndigheter att inte göra fel och utveckling förenas med hängslen och livrem. EU är bra för Sverige men vi har själva makten att se till att regelverk som beslutas där inte blir hinder för oss själva.

Tågföretagen och Transportföretagen har till NNR bidragit med exempel på överimplementering av EU:s första järnvägspaket. Ett exempel gäller vilka spåranläggningar i Sverige som skulle omfattas av EU:s krav. Sverige valde 2004 att utöka de EU-rättsliga kraven till stora delar av det svenska järnvägsnätet, trots att kraven i huvudsak endast ställde krav på det betydligt mindre omfattande TEN-T-nätet. Av det cirka 300 infrastrukturförvaltarna (privat, kommunalt eller statligt ägda bolag) har många endast korta sträckor spår. Det kan vara till exempel anslutningsspår i hamnar, verkstads- och industrianläggningar samt depåer och godsterminaler. För industrier med spår blev kravet att privata sidospår, privata anslutningslinjer eller andra spår utanför TEN-nätet, måste tillämpa EU-rättsliga krav vilket bidragit till ett onödigt högt kostnadsläge och i vissa fall nedläggning av spår. Cynikern kan naturligtvis spekulera i om följdeffekter, såsom en landsomfattande utrullning av signalsystemet ERTMS, kunde ha hanterats smartare om vi avstått från att låta hela infrastrukturen falla under samma krav som TEN-T-nätverket. För TEN-T-nätverket krävs en bland annat fullskalig utrullning av ERTMS till 2030.

Tågföretagen har, liksom Näringslivets regelnämnd, återkommande uppmärksammat brister i den svenska processen för arbetet med EU-lagstiftning och lyft fram att det finns ett stort behov av förbättringar, både på detaljnivå och i mer generella termer.

Det har under lång tid begåtts misstag från svensk sida på en lång rad områden. Vår rekommendation idag är att ta EU-medlemskapet på allvar. För det krävs en betydligt mer proaktiv hållning från Sveriges regering. Ofta handlar det om att våra departement måste