Hoppa till innehåll
Personresor och godstransporter på järnväg är en viktig förutsättning för Sveriges välstånd men vi ser nu att coronavirusets spridning får oerhört stora konsekvenser. Tågföretagen representerar verksamheter som i praktiken utgör en del av infrastrukturen för ett fungerande samhälle. Vi är fler än 70 aktörer och bolag med närmare 17 000 medarbetare. Som företag tar vi ett stort samhällsansvar när vi under en dramatisk minskning av resandet upprätthåller trafik på alla linjer i hela landet. I en situation med i stort sett inga resenärer eller intäkter inom persontrafiken men med bibehållna fasta kostnader är uthålligheten starkt begränsad. Därför känns det bra att vi i dagarna samtalar med regeringen eftersom vi behöver få beskrivet och förstå vad en samhällskritisk minsta nivå för trafiken är i denna situation. Regeringen behöver också bidra ekonomiskt för att upprätthålla en minsta nivå. Om vi inte når fram till en lösning riskerar tågföretagen att tvingas till ytterligare neddragningar i trafiken och i värsta fall under den nivå som samhället har en förväntan på och behov av för att kunna starta upp samhällsekonomin igen.

Idag ser vi att persontrafiken har oerhört stora och svåra utmaningar, situationen inte är långt ifrån läget inom flyget. Resandet har fallit drastiskt och biljettförsäljningen har minskat dramatiskt. Först drabbas operatörerna, men snart också nödvändiga underhållsbolag och vidare städbolag samt många fler. Den svenska persontrafiken med tåg kommer inom några få dagar gå ner på en nivå som ger begränsade förutsättningar att stödja samhället i det kritiska läge Sverige befinner sig i.

Men i dystra tider ser vi också ljusglimtar. Många av Sveriges industriföretag förlitar sig på en fungerande godsjärnväg, som miljö- och kapacitetsmässigt är oslagbar jämfört med andra transportslag och vi kan idag se att godstrafiken upprätthålls på en tillfredsställande och nära nog normal nivå. Och så måste det fortsätta att vara. Godstransporter på järnväg har sedan länge stora finansiella utmaningar och pågående pandemi kan på sikt förvärra situationen. Det är kritiskt för hela Europas varu- och industriförsörjning att dessa transporter kan fortsätta, i synnerhet i ljuset av att långväga godstransporter på väg har mycket stora utmaningar i rådande situation.

Leveransen från vår bransch kan inte tas för given. En icke fungerande järnväg kommer skapa en hög risk för att samhället drastiskt minskar i tillgänglighet, industrin tappar i konkurrenskraft och järnvägens förväntade viktiga bidrag till uppnående av klimatmålen uteblir. Det krävs kraftfulla åtgärder för att upprätthålla en fungerande infrastruktur där järnvägen just nu är det främsta alternativet som verkligen kan göra positiv skillnad för att mildra effekten för Sverige och våra företag.

Läget är allvarligt och nu behövs det handlingskraft och resoluta beslut från beslutsfattarna. Om järnvägens ekosystem inte finns på plats och fungerar när krisen är över så kommer det att få mycket långtgående konsekvenser. Regeringen behöver snabbt fatta beslut om finansiella stödpaket riktat både mot persontrafiken och godstrafiken på järnväg.

Snabba åtgärder som kan vidtas i det mer akuta läget vore att slopa och kreditera banavgifter, inklusive spår-, passage- samt tåglägesavgift och bokningsavgift. För att undvika stora varsel kan arbetsgivaravgifter sättas ned motsvarande det krispaket som togs fram för små och medelstora företag. Garantier bör ställas ut till regionerna så de prioriterar att upprätthålla en fullt fungerande kollektivtrafik i syfte att möta behovet för samhällskritisk jobbpendling och samtidigt bidrar till att minska smittspridningen. Att upphandlade operatörer i detta krisläge drabbas av viten, exempelvis för inställda tåg på grund av personalbrist måste undvikas

Nu när krisen ser ut att förvärras kan det vara läge att konkurrensneutralt direktupphandla kommersiell tågtrafik som anses vara samhällsviktig men som inte är möjlig att upprätthålla enbart på kommersiell grund.

Ett beslut om krispaket är nödvändigt både för att hantera det akuta läget, men också för att säkerställa branschens förmåga till en snabb återställning till normala trafiknivåer när krisen är över. Järnvägen måste kunna växla upp när samhället förväntar sig det och accelerera en återhämtning.

Utan tåget stannar Sverige.

Björn Westerberg, tf Förbundsdirektör, Tågföretagen

Debattartikel publicerad på svd.se den 2 april 2020